pics från mokkasin. butiken alltså.

Jag väntar och väntar. På grymma vårkollektionen från Minirodini. På vårigaste klänningarna från Freoli. På makalösa lampor från Taj Wood & Scherer. På magiskt papperspyssel från Frankrike. På coola krokar från Our Childrens Gorilla. På askar från House Doctor. Tusan, vad jag väntar. Det är lite tomt nu. Nämligen.

tisdagstema om designfavorit.

På dagens tema på Fabriken kände jag att det säkerligen skulle blir en upprepning från min sida. Det känns som om mina favoriter syns allt som oftast här på bloggen. Men så kom jag på att jag minsann hade en ovisad favvo. I en låda på vinden. Som inte har kommit upp i taket sedan vi flyttade från Stockholm. Hade faktiskt glömt bort den alldeles tills för ett par veckor sedan när jag såg den på en bild.  Och det är ju nästan inte klokt så synd på en sådan fining till lampa. Så välkommen tillbaka, vår kära Falkland. Som vi fick i present av våra fina vänner när vi gifte oss. För snart tolv år sedan.

rackarns vad de glittrar.

Just nu är alla i familjen väldigt inspirerade av den här bruden. Och uj, uj. Så snygga tights hon hade där på galan. Som tur var så fanns kopiorna på Åhlens bara i Nomis storlek.

söndagsbilden.

Tänka sig att man kunde springa på ett par Thonet-stolar som var målade i precis rätt färg. Samma som jag har snöat in på till projekt Livs rum. Kanske lite synd på att par så fina stolar men just nu kunde det inte bli bättre. Till skrivbordet med drivvedsbets och det gamla arkivskåpet i mörkt trä. Självklart ska ni få se rummet när det är klart men det är det inte. Ännu. Men arbetsfärgkoden är petrolblå, mörkt trä, gult och guld. Och lite turkost. I allt det vita. Nu ska vi bara enas om tapeten.

Och det var väldans vad glad man kan bli för en pall i helt rätt tränyans. Ni vet ju att jag har snurrat om det där förut. Jakten på den perfekta nyansen. Pallen är i alla fall just det, så nu funderar jag på om man skulle ta och fixa lite med 60-talsskåpet.

Förövrigt har det varit lite mycket skor här på sistone. Men ibland är de ju som små konstverk i sig. Speciellt min mammas gamla. Så det lär nog bli fler.

Spana fler söndagsbilder på Fabriken.

oj, så skönt med fredag.

Och oj, så skönt det skulle vara med ett städat hus. Om ni skulle komma på oväntat besök hemma hos oss idag skulle ni svimma. Min man är bortrest och vi andra fem har gjort vårt bästa för att vända upp och ner på hela huset. Värre än såhär blir det inte. Därför känns de här bilderna så perfekta just idag. Som en påminnelse om hur det kan se ut.

För ett par veckor sedan rök de hemsydda överdragen på vår soffa. Vi har ju lite hangups på just soffor. Det blir ju aldrig bra. Och de jag drömmer om lär jag fortsätta att drömma om. Så vi dras med vår snart tio år gamla soffa. Men det finns värre saker. Och det blir ju lite billigt ombyte på det här sättet. Vävt tyg (lite 60-talsaktigt) i beige känns ju alldeles okej just för tillfället. Och när man inte köper nya soffor kan man ju lyxa till det lite med en ny finfin kudde härifrån. Kolla vår soffa i olika varianter. Att man aldrig kan bestämma sig. Sommarsoffa här. Höstsoffa här. Vintersoffa här.

Mystiskt nog kändes soffbordet för högt när soffan blev beige igen. Så vi fick leta upp det gamla brickbordet som stod i källaren. Brickbord måste vara det absolut sämsta när man har små barn. Ni vet när de precis har lärt sig att stå och vill ta stöd mot allt. Vi tejpade bordet med målartejp på undersidan när Liv hade fått det i ansiktet ett antal gånger. När hon bara skulle sitta på det fastän det välte fick vi nog och slängde upp det på vinden. Sen kom det aldrig fram igen. Och ska jag vara helt ärlig så tycker jag funktionen med brickbord är sådär. I och för sig känns det här extra ostadigt. Kanske något med benkonstruktionen trots att den borde vara genomtänkt när en av dessa tre har designat bordet. Råkar man liksom stödja sig bara en liten gnutta så far bordet all världens väg. Men det kanske är vi som inte är  tillräckligt sofistikerade för sådana möbler.

Hursom helst. Det är fredag och det är skönt så. Trots att hemmet är kaos. Städar gör vi en annan dag. Ha en fin helg alla!

tisdagstema om porslin och bestick.

Hej Fabriken. Idag är det en mycket sömnig bloggerska med grus i ögonen som ska försöka skriva något väldigt inspirerande om porslin och bestick. Det går ju inte alls. Så kort och gott. I love it. Kan liksom inte få nog. Av porslin och glas. Det är nog det enda här hemma som jag inte retar mig på. Om det råkar bli lite för mycket. Detta är en bråkdel, om man säger så.

Jag letar på loppisar, köper nytt, tigger av släkt och vänner. Men så använder vi det också. Allt som oftast. Till vardags och partaj. Och ibland går något i kras. Det får man liksom räkna med. Och oftast är det en alldeles världslig sak. Men ibland kan jag känna ett styng av sorgsenhet om det händer. Som om halva ens barndom satt i en tallrik.

Bland besticken finns nästan ingen loppis. Förutom lite bakelitgafflar. Vi har egentligen bara två uppsättningar bestick. Den ena är Oval Steel och den andra är silverbesticken som jag svor över (inombords) varendaste julafton i flera år. Men som jag såklart är väldigt förtjust i nu. Och de där besticken förvånar mig lite. Jag valde ut dem när jag var tretton (tror jag) och tycker att formen är perfekt nästan trettio år senare. Snacka om att vara konsekvent i sin besticksmak.

Uppdatering.

Ajdå, då hade man läst fel då. Tallrikar och bestick skulle det ju vara. Nåväl, ni fick ju ändå se de tjusigaste tallrikarna, ever. Och de vita tallrikarna på första hyllan kommer härifrån och är mina favvo.

Uppdatering igen.

Jag svarar lite snabbt såhär, till er som undrar om skåpet. Har nämligen alldeles glömt bort en väldigt viktigt sak som måste göras BUMS, så jag får ta en högst ofrivillig paus från bloggvärlden idag. Nåväl, skåpet är ett IKEA-skåp som heter Linnarp. Jag blev lite osäker på vilket det var, men det måste vara det. Fast när vi köpte det fanns det som obehandlat och var därför väldans smidigt att måla om.

Ha en bra dag och nu tar jag tag i det jag hade glömt bort...

tack.

Det är sannerligen inte klokt vad ni är snälla. Jag blir alldeles rörd när jag läser era hälsningar och små mail. Det känns hur fint som helst, så TACK. Så hemskt mycket.

Och det var ju precis som många av er visste. Det kommer lite efteråt sådär. Att man känner sig ganska så liten och darrig. Och att tanken mest stannar vid gulp, vad skört livet kan vara. Lite som att ha hjärtat i halsgropen fast flera dagar i sträck. Men idag har jag kört bil igen. En hyrbil utan automatväxel. Det var väldigt länge sen sist och var minst sagt en intressant upplevelse. Ungarna tyckte det var en konstig bil och jag höll med.

Jag köpte en hund häromdagen. En liten knallturkos med hallonrosa blomma, gul svans och en pärla som nos. Kanske inte alldeles nödvändigt men det var något med färgerna som gjorde köpet absolut viktigt. Just då.

Han som jobbade på loppisen sa, liksom lite som att försäkra sig om att hunden kom i rätta händer, - Hörru du... du vet väl att sådana här är jättepopulära, verkligen populära.. att ha i bakrutan på bilen. Det visste jag såklart inte men han lät mig köpa den ändå. Liv höll på att svimma när hon såg prislappen. - Tio kronor!!! Kostade den bara tio kronor?! Tänk att något så sött kan vara så billigt.

änglavakt.

Igår var det jag, bilen, snöyra och en väldans tur. Helt plötsligt släppte bilen på halkiga E4:an. Jag snurrade tre varv och dunsade två gånger i betongen som skiljer norr och södergående vägbanor. Sen stannade bilen. I vänster körfält med betongmuren på ena sidan och massor med bullrande långtradare på andra sidan. Med nosen i fel rikting. Där stod jag och kom ingenstans och hoppades innerligt att det inte skulle dyka upp någon bakom kurvan i mitt körfält. Jag var rent ut sagt livrädd. Till slut lyckades jag svänga över bilen, som lät som ett vrak, till rätt sida och lite vid sidan om all susande trafik. Då började den ryka alldeles förfärligt mycket, då ringde jag 112. Så där kom räddningstjänst, poliser och bärgningsbil.

Så idag känner jag mig lite matt, ganska mörbultad och väldigt tacksam. För att jag hade sådan fruktansvärd tur när livet visar sig från sin sköra sida.

Ta hand om er , jag softar lite extra idag.

och en liten pausfågel.

Snart, snart ser knoppar ut precis såhär. Fast idag virvlar snön och jag ska såklart ut på vägarna. Ses senare!

pausmusik.

Solen strålar genom vintersmutsiga fönster på  Mokkasin. Men det gör ingenting alls, låt den stråla. Jag håller som bäst på att hänga hela fönstret fullt med massor av japanska pappersballonger. Och lyssnar på Suede och Pulp och Belle & Sebastian. Någon berättar att Pulp kommer till Way Out West. Jag minns när jag och K såg dem i mitten av 90-talet och tänker att det känns som igår. Av någon underlig anledning känns 90-talet aldrig så fasligt långt borta. Undrar varför när 80-talet känns som evigheter sedan. Hur det än må vara med den saken är det i alla fall vårigt värre idag. Så jag tar och plockar fram den där vårfeelingen igen, bakslag eller inte.

Godaste teet i finaste burken från Stil, Inredning & Design.

tisdagstema om hand made by me.

Jag räknar mig själv som en sann DIY-vän. Tänker nästan alltid så om det mesta, det där kan man ju göra själv. När det kommer till större saker som byggprojekt och sådant säger jag det istället som en uppmaning till min man. "Det där kan du väl göra själv. Easy-peasy, eller hur?" Och sen har jag mycket bestämda åsikter om hur han bör gå tillväga, på gott och ont. Mest på ont faktiskt.

Dagens tema på Fabriken gjorde mig först lite smått galen. I dessa dagar  av tidsbrist tänkte jag att temat skulle få handla om något gammalt projekt. Men helt plötsligt hittade jag inget värdig att visa upp. Jag gick från rum till rum och kräset dissade jag det ena efter det andra. Och började fundera på vad jag skulle kunna få till på en kvart. Då hörde jag att det slipades nerifrån källaren. Svårare än så var det alltså inte. Bäste K var i full gång med diverse projekt.

Vi håller ju som bäst på och ordnar i Livs rum. Ett stort skrivbord med massor av pysselplats är ett av önskemålen. Och eftersom vi inte lyckades skaka fram något gammalt tapetbord så får det bli något i närheten. K har limmat tjocka plank som ska stå pall för diverse projekt. Och slipat och slipat och slipat. Det måste ju liksom vara lite slätt om man ska kunna rita på det. Sen blir  detta bord en direkt härmis från Anna-Malin, en DIY-are av rang. Drivvedsbets ska på och dessa ben har väntat i källaren länge nu.

Och när slipdammet lagt sig ville det sig inte bättre än att min kära far kom förbi och målade lite på skåpet som K slängt ihop under helgen. En gammal anslagstavla från ett stationshus som vi räddade från att köras till tippen ska nu bli ett sådant här väggskåp fast dubbelt så stort. Kommer att bli tjusigt att fylla med fina saker.

Japp, jag kunde inte hålla mig från att fota lite fina detaljer från vår källare. Som inte hade väldans mycket att göra med dagens tema. Men det var liksom första gången jag lade märke till dem. Och egentligen var det kanske lite fuskigt att luta sig mot K:s DIY-projekt. Fast det var i alla fall mina idéer och det måste väl också räknas.

söndagsbilden och ♥ er!

Japp, så är det. Ni gör mig verkligen glad. Så in i vassen glad. Att ni är så många som läser här. Och att ni tar er tiden att lämna snälla hälsningar. Det är en energikick och jättepepp utan dess like. Så ♥ er!

Nytt i bokstavssvängen på Mokkasin, är dessa i papp. Rackarns fina tycker jag och kan inte hejda mig att skriva både det ena och det andra. Åttiotre bokstäver och symboler plus en massa små nitar att fästa ihop dem till en banner. Det finns lådor med bara svarta bokstäver eller bara turkosa eller multifäger.

EN LITEN UPPDATERING.

Kul att ni också gillar bokstäverna. En förpackning bokstäver kostar 125 kronor och så tillkommer "den lilla" frakten på 39 kronor. Jag vet att det är krångel att Mokkasin inte har någon nätbutik ännu. Men snart, snart! Och så länge så mailar ni mig bara på order@mokkasin.com så fixar jag på momangen!

Söndagsbild Fabriken. 

in my cabinet.

Lite detaljer från vårt Snö vitrin. Tänkte dessutom passa på att berätta att Mokkasin från och med i vår kommer vara återförsäljare för Asplunds egna kollektion. Det känns lite extra flott eftersom jag är väldigt förtjust i deras möbler och andra finheter. Tanken är att erbjuda möbler som passar lika bra i ett barnrum som någon annanstans i hemmet. Jag gillar tanken att möbler (och även annan inredning) växer med barnet, kan följa dem  i vuxen ålder och även finnas kvar i generationer.     

Måste bara säga att jag numera äger massor av glasunderlägg. För första gången i mitt liv. Vet inte om någonsin kommer att använda dem.  Men jag kunde bara inte motstå dessa i klarglas med kanter av små bubblor. Jag har någon förkärlek för sånt som påminner mig om detta. Och inte för det är samma sak som några simpla glasunderlägg men dessa som Weronica tipsade om i sitt förra fina fredagssvep (och psst, fredag = nytt eminent svep)  ligger också högt på önskelistan med glasbubbeltema.

true love.

Såg just precis det här helt bedårande porslinet inne på Daniellas fina blogg. Det är Lovisa Burfitts första porslinskollektion. För Rörstrand. Hör själva, "Kollektionen är en berättelse om den excentriska Mademoiselle Oiseau i fem delar – mugg, espressokopp, assiett, gömma med lock och fat på fot, nedtecknad av Lovisa Burfitts rastlösa penna på tunnaste benporslin." Alltså. Kan man bli annat än lite kär?

Och det fina i kråksången är att man nu kan vinna hela kalaset på den nya designbloggen Design Day by Day. Bloggen är alldeles ny och det är en utmärkt kombo som ligger bakom bloggen. Duktiga Jannice från Simplicity  och företaget Fiskars Sweden som äger Iittala, Rörstrand, Hackman, Höganäs Keramik, Fiskars, Boda Nova och Arabia.  Kan alldeles säkerligen bli intressant att följa.

Och hur fin är inte bilden?

Foto: Idha Lindhag Stylist: Stella Nicholaisen

suzy ultman.

I New York så hittade jag en massa väldigt fina papperssaker. Gjorda av Suzy Ultman med finaste hemsidan. 

Så idag plockar vi fram dem för att bli lite piggare och lite gladare. Annars gör vi en repris av detta. Och då syftar jag inte på bokföringen. Utan på den evinnerliga lilla åkomman, 2-veckors intervaller känns ju lite väl ofta. 

tisdagstema om favoritfärger.

Favoritfärger i inredningen är tisdagens tema på Fabriken. Och som vanligt har jag ju så svårt med det där med favoriter. Jag läste en gång om någon som bara bestämde sig att vara konsekvent. I sin stil. I det fallet handlade det om kläder. Att bara bestämma sig. Det här gillar jag. Punkt. Och sedan se förbi allt annat som också är fint, det finns ju så himla mycket. Liksom bara konstatera att det här var ju alldeles otroligt och makalöst fint men jag har ju min stil. Så Bye Bye du finfina grej, möbel eller plagg. Eller för all del, färg. 

Jag har inte kommit dit än, vilket förmodligen redan har märkts här på bloggen. Det är lite hipp som happ med den där konsekvensen. Fördelen med ett stort hus är ju att det gör inte så fasligt mycket. Det kan gärna få vara lite olika i alla rummen. Lyx för en sådan som jag. Är huset dessutom till grunden vitmålat så blir det ju ändå lättare.

Så i gästrummet är det just nu lite turkost och lite blått och lite guldigt. Plus vitt förstås. Jag gillart för stunden.