tisdagstema om golv.

Tisdagen tema på Fabriken är golv. Jag älskar golv. Har man ett vackert golv kommer man långt liksom. Och det är ju lätt att säga när man bestämmer själv. Men hur trist är det inte i hyreslägenheten som har fula, fula mattor och tjuvkikar man därunder så ligger där breda furuplank eller en urtjusig parkett. Och inte kan hyresvärden tänka sig att ändra, nope. Då kan det hända att man lider lite.

Vi har snöat in på ett golv. Som vi gång på gång har återkommit till. Det började med att jag blev kär i några bilder från Ingegerd Råmans hem i Skåne. Det var precis i samma veva som vi köpte vår första lägenhet. Sånt golv skulle vi ha. Hur hade vi ingen aning om. Men K letade och letade efter tips. Och sen körde han och min far på känn. Och himmel, vad fint det blev. Så när vi flyttade in i vår lägenhet precis innan milleniumskiftet så hade vi inga möbler fast världens finaste golv. Och i nästa lägenhet fanns liksom inget annat val. Fast där var det svårare. Trasiga golv med bredspacklad betong på. I kombo med sänkta tak som skulle återställas var det en renovering från helvetet. Minns att K tappade 14 kilo på tre veckor...

Så fick vi då ett jättestort hus. Med plankgolv under mattor och klinkers och någon omöjlig brunbets från 20-talet, som blev som lim när man slipade. Och med tanke på helvetesgolvet med betong så kände vi att brunbetsgolvet helt enkelt fick bli vitmålat istället. Och faktiskt hela övervåningen och köket med. Men absolut inte alla golv. Absolut inte.

Här är den då. Golv-crushen. Råman House av Claesson Koivisto Rune, fotograferat av Patrik Enqguist.

Hur gör man då kanske någon undrar. Slipar och finslipar till förbannelse. Det är finslipningen som gör det. Superviktigt. Annars blir golvet kärvt och strävt att gå på. Vi har vänner som har anlitat dyra golvfirmor som missat detta och det förstör faktiskt hela känslan. Sen lutar man, vitoljar och polerar. Klart! Och så vitsåpa, lite då och då.

söndagsbilden.

Jag har ju sett många nämna Fantastic Frank på sista tiden. Men det var inte förren igår när jag såg bilderna på Johannas fina blogg Today you inspired me som jag verkligen fick för mig att kolla närmare på deras hemsida. Ett fastighetsmäkleri som säljer bostäder på teman och fantastiska foton. Bilder som är megasnygga och personliga.

"Det är när man ser till bostadens karaktär som man kan se vem som kommer bo i den härnäst. Därför, när karaktärsfulla hem förmedlas, är målet alltid att nå de få som älskar bostaden, hellre än att nå väldigt många som bara gillar den. Det är filosofin bakom vårt sätt att förmedla bostäder, och det är därför Fantastic Frank skapades."

Och som gammal enträgen bostadsletare i Stockholms innerstad känns det hela perfekt. För som man tröttnade på dessa likriktade homestylade hem. Samma vinklar, samma färger, samma blommor, samma frukter och samma möbler. Same, same. Söndag efter söndag. Trist så in i norden och framförallt fruktansvärt oinspirerande. Men det är såklart vi sprang ju runt ändå. Som galningar och letade efter det perfekta boendet. Så kanske behöver man inte vara nytänkande som mäklare, köparna kommer ändå. Men tusan vad mycket roligare det måste vara att jobba på det här sättet.

När vårt hus var till salu visades inte så sköna bilder på björnbärsbårder, duschdraperier med aprikosa liljor och snirkliga gardinstänger. Det hade ju varit lite mer rättvist för (själva huset alltså) ungefär såhär.

Söndagsbilder visas på Fabriken idag.

nästan som guld.

Jag vet inte om det var den här klänningen som gjorde att jag inte kunde hålla fingrarna borta från loppisens mässingshylla. Eller om det var den rådande mässingsfebern. Och anemoner igen. Det är något magiskt över dem. Jag tror banne mig att de  har passerat ranunklerna och pinoerna som favoritblomma. Och vet ni vad, den svarta kuvertväskan hade min farmor som ung. Det är magiskt om något. Att Svea Åkerström bar runt på den någon gång i slutet av 30-talet. På insidan står hennes namn präglat med snirkliga bokstäver. Vackert är det.

Jag önskar er en fin helg!

Liten uppdatering. Krukan har jag fått av min mamma och den var min mormors mors. Det är faktiskt en  Villeroy & Boch som onekligen känns väldigt gammal. Min mormor fyllde nyss nittioett så jag misstänker att den är det också.

kan det bli för billigt?

Idag på loppis. En farbror före mig i kön skulle köpa två kaffekoppar med fat.

- Det blir två kronor, sa kassörskan.

- Två kronor!??! utbrast farbrorn. Uj, uj så billigt, skrockade han. Nästan lite förläget. Uj, uj två kronor bara...

- Jaa, sa kassörskan och synade undersidan på kopparna. Ja, det står ju en krona på faten och inget här. Så ja, två kronor blir det. Så vände hon och vred på dem några varv till. Men det är klart man kanske skulle ta...

- Ta fyra kronor, lade jag mig i. Farbron sken upp och tog fram ytterligare två enkronor och lade på disken.

- Fyra kronor säger vi! Det känns bättre så.

Bilderna har inget med vare sig loppis eller billigheter att göra. Det är pappersark som damp ner på Mokkasin häromdagen. Stora (50x70) och därför perfekta som tavlor. Eller att klä in en ask eller två med.

Ett litet tillägg. Arken är i och för sig en billighet. Inte i enkronasklassen men ändå.

lyllo mig.

Jag har köpt en ny Dymo på Granit. Äntligen. Det var bara det. Och att jag gillar de här pappersarken.

lotta + pia = bloggexklusivt.

Lotta Agaton och Pia Ulin har gjort ett jobb tillsammans. Specifikt för Lottas blogg. Coolt nytänk tycker jag. Och snyggt. Megasnyggt såklart.

På bilden: Showtime  av Jaime Hayon för BD Barcelona. Säljs hos NK Inredning. "Loom"  av Benjamin Hubert produceras för Zero.

tisdagstema om klädförvaring.

Jag äger ingen tjusig walk in closet. Fast vi har en kattvind. Ni vet en sådan där lång och jättesmal garderob med snedtak. Värdelöst att förvara saker där men väldigt bra att bygga kojor i. Att göra sitt eget lilla bo där under alla kläderna och det mörka, trärena pärlsponttaket. Kuddar, täcken, ficklampor och en massa barn plus ett oorganiserat klädkaos. Där har ni vår klädkammare. Och ett skåp med glasdörrar. Som har sett bättre ordningssamma dagar.

Men ni får se min favorit-klädförvaring. Igen. Sara Szybers hängare Unicorn. Och det går faktiskt att få plats med tjugo galgar ungefär. Jag har testat.

På Fabriken finns säkerligen en del flotta klädförvaringslösningar idag.

söndagsbild och we ♥ minirodini.

Det är inte alltid vi är överens när det kommer till kläder. Jag och ungarna. Det kan gnällas och klagas till förbannelse. Men inte när det gäller minirodini. Vi gillar som tusan. Allihopa. Viggo har väntat på sin korvtröja ända sedan han först såg den för sådär ett halvår sen. Och deras nya jeanskollektion sen. Grymma brallor. Här på bilden har de Santiago Slim (heavy stone wash). Liv som har ratat jeans i flera år drog på sig ett par sådana igår. Först vrålade hon i högan sky att hon ville minsann inte ha några jeans. Sen blev det knäpptyst. Jag vill ha dom, mamma. Sen har hon bara tagit av sig dem när hon skulle sova.

Imorgon är deadline för AW11. Och som vanligt är jag ute i sista minuten. Så här väntar nattjobb och en snabb tur till Stockholm imorgon för att spana in kläderna på plats. Och ett är säkert, de har gjort det igen. Nästa kollektion är minst lika schysst.

Söndagsbilder på Fabriken.

kan man få en helg på 200 timmar. tack.

Oj, så skoj att ni gillade att spana in min affär! Det gör mig peppad som sjutton att få upp Mokkasins nätbutik. Nu tycker ni säkert att jisses vilken tid det ska behöva ta. Speciellt eftersom den där nätbutiken verkade vara på tapeten redan förra sommaren. Men nu är den faktiskt väldigt mycket på tapeten. Fast inte riktigt ännu ändå. Men håll utkik.

Och om jag lade ner allehanda små projekt så kanske det skulle gå ännu snabbare med nätbutiken. Men nu kan jag inte riktigt det. Helt oförmögen är jag faktiskt. Att hålla mig till en och samma sak. För det är ju så mycket man vill. Precis hela tiden. Jag kan inte avsluta något innan ger mig i kast med nästa. Så därför blir jag nästan aldrig riktigt klar med något men tusen saker blir halvklara.

Fast jag lovar ju såklart att så blir det inte i nätbutiksprojektet. Men kanske i detta "klä om sypuffs projektet". Eller i "sätta upp ny tapet i Livs rum projektet". För den här gula tapeten blev nog alldeles för gul. För senaps-guld-gul. Så om någon sitter med någon flott tapet med gul-petrol-turkos blandning så hojta till. Har ni sett den här förresten? Så himla cool men där räckte inte väggen till. Typiskt.

Nu är det helg men vet ni vad jag ska göra? Plocka upp vårens kläder från Minirodini. För i dag  kom det en jättekartong med posten. Så har ni vägarna förbi imorgon, titta in och säg hej. Så ska ni få se på mega schyssta kläder! Jag skulle nog vilja påstå att det här är det bästa de har gjort, någonsin.

Fin helg!

mokkasin tar och tackar med en liten lista.

Såhär på fredagskvällen skulle jag vilja lägga till en liten ny grej här på bloggen. En liten lista här i kanten. För att jag blir så himla glad att andra finfina bloggar vill visa mina bilder. Varje gång det händer så blir jag lika överraskad och så väldigt glad och lite stolt. Förstås.  Och kanske har jag glömt någon men det är inte alls meningen. Så klickar man i listan så ser man varför jag vissa dagar har gått runt och varit en lite extra glad tjej. Och här nedanför kan ni kila vidare till de fina bloggarna där mina bilder har fått den stora äran att var med. Så tack söta ni.

Darling things.

Stil Inredning & Design.

Tant Johanna.

Emmas designblogg.

En mammas dag - Weronica.

La maison d`Anna G.

Mammas egen.

pics från mokkasin. butiken alltså.

Jag väntar och väntar. På grymma vårkollektionen från Minirodini. På vårigaste klänningarna från Freoli. På makalösa lampor från Taj Wood & Scherer. På magiskt papperspyssel från Frankrike. På coola krokar från Our Childrens Gorilla. På askar från House Doctor. Tusan, vad jag väntar. Det är lite tomt nu. Nämligen.

tisdagstema om designfavorit.

På dagens tema på Fabriken kände jag att det säkerligen skulle blir en upprepning från min sida. Det känns som om mina favoriter syns allt som oftast här på bloggen. Men så kom jag på att jag minsann hade en ovisad favvo. I en låda på vinden. Som inte har kommit upp i taket sedan vi flyttade från Stockholm. Hade faktiskt glömt bort den alldeles tills för ett par veckor sedan när jag såg den på en bild.  Och det är ju nästan inte klokt så synd på en sådan fining till lampa. Så välkommen tillbaka, vår kära Falkland. Som vi fick i present av våra fina vänner när vi gifte oss. För snart tolv år sedan.

rackarns vad de glittrar.

Just nu är alla i familjen väldigt inspirerade av den här bruden. Och uj, uj. Så snygga tights hon hade där på galan. Som tur var så fanns kopiorna på Åhlens bara i Nomis storlek.

söndagsbilden.

Tänka sig att man kunde springa på ett par Thonet-stolar som var målade i precis rätt färg. Samma som jag har snöat in på till projekt Livs rum. Kanske lite synd på att par så fina stolar men just nu kunde det inte bli bättre. Till skrivbordet med drivvedsbets och det gamla arkivskåpet i mörkt trä. Självklart ska ni få se rummet när det är klart men det är det inte. Ännu. Men arbetsfärgkoden är petrolblå, mörkt trä, gult och guld. Och lite turkost. I allt det vita. Nu ska vi bara enas om tapeten.

Och det var väldans vad glad man kan bli för en pall i helt rätt tränyans. Ni vet ju att jag har snurrat om det där förut. Jakten på den perfekta nyansen. Pallen är i alla fall just det, så nu funderar jag på om man skulle ta och fixa lite med 60-talsskåpet.

Förövrigt har det varit lite mycket skor här på sistone. Men ibland är de ju som små konstverk i sig. Speciellt min mammas gamla. Så det lär nog bli fler.

Spana fler söndagsbilder på Fabriken.

oj, så skönt med fredag.

Och oj, så skönt det skulle vara med ett städat hus. Om ni skulle komma på oväntat besök hemma hos oss idag skulle ni svimma. Min man är bortrest och vi andra fem har gjort vårt bästa för att vända upp och ner på hela huset. Värre än såhär blir det inte. Därför känns de här bilderna så perfekta just idag. Som en påminnelse om hur det kan se ut.

För ett par veckor sedan rök de hemsydda överdragen på vår soffa. Vi har ju lite hangups på just soffor. Det blir ju aldrig bra. Och de jag drömmer om lär jag fortsätta att drömma om. Så vi dras med vår snart tio år gamla soffa. Men det finns värre saker. Och det blir ju lite billigt ombyte på det här sättet. Vävt tyg (lite 60-talsaktigt) i beige känns ju alldeles okej just för tillfället. Och när man inte köper nya soffor kan man ju lyxa till det lite med en ny finfin kudde härifrån. Kolla vår soffa i olika varianter. Att man aldrig kan bestämma sig. Sommarsoffa här. Höstsoffa här. Vintersoffa här.

Mystiskt nog kändes soffbordet för högt när soffan blev beige igen. Så vi fick leta upp det gamla brickbordet som stod i källaren. Brickbord måste vara det absolut sämsta när man har små barn. Ni vet när de precis har lärt sig att stå och vill ta stöd mot allt. Vi tejpade bordet med målartejp på undersidan när Liv hade fått det i ansiktet ett antal gånger. När hon bara skulle sitta på det fastän det välte fick vi nog och slängde upp det på vinden. Sen kom det aldrig fram igen. Och ska jag vara helt ärlig så tycker jag funktionen med brickbord är sådär. I och för sig känns det här extra ostadigt. Kanske något med benkonstruktionen trots att den borde vara genomtänkt när en av dessa tre har designat bordet. Råkar man liksom stödja sig bara en liten gnutta så far bordet all världens väg. Men det kanske är vi som inte är  tillräckligt sofistikerade för sådana möbler.

Hursom helst. Det är fredag och det är skönt så. Trots att hemmet är kaos. Städar gör vi en annan dag. Ha en fin helg alla!

tisdagstema om porslin och bestick.

Hej Fabriken. Idag är det en mycket sömnig bloggerska med grus i ögonen som ska försöka skriva något väldigt inspirerande om porslin och bestick. Det går ju inte alls. Så kort och gott. I love it. Kan liksom inte få nog. Av porslin och glas. Det är nog det enda här hemma som jag inte retar mig på. Om det råkar bli lite för mycket. Detta är en bråkdel, om man säger så.

Jag letar på loppisar, köper nytt, tigger av släkt och vänner. Men så använder vi det också. Allt som oftast. Till vardags och partaj. Och ibland går något i kras. Det får man liksom räkna med. Och oftast är det en alldeles världslig sak. Men ibland kan jag känna ett styng av sorgsenhet om det händer. Som om halva ens barndom satt i en tallrik.

Bland besticken finns nästan ingen loppis. Förutom lite bakelitgafflar. Vi har egentligen bara två uppsättningar bestick. Den ena är Oval Steel och den andra är silverbesticken som jag svor över (inombords) varendaste julafton i flera år. Men som jag såklart är väldigt förtjust i nu. Och de där besticken förvånar mig lite. Jag valde ut dem när jag var tretton (tror jag) och tycker att formen är perfekt nästan trettio år senare. Snacka om att vara konsekvent i sin besticksmak.

Uppdatering.

Ajdå, då hade man läst fel då. Tallrikar och bestick skulle det ju vara. Nåväl, ni fick ju ändå se de tjusigaste tallrikarna, ever. Och de vita tallrikarna på första hyllan kommer härifrån och är mina favvo.

Uppdatering igen.

Jag svarar lite snabbt såhär, till er som undrar om skåpet. Har nämligen alldeles glömt bort en väldigt viktigt sak som måste göras BUMS, så jag får ta en högst ofrivillig paus från bloggvärlden idag. Nåväl, skåpet är ett IKEA-skåp som heter Linnarp. Jag blev lite osäker på vilket det var, men det måste vara det. Fast när vi köpte det fanns det som obehandlat och var därför väldans smidigt att måla om.

Ha en bra dag och nu tar jag tag i det jag hade glömt bort...