till er som undrade.

Lite kalasiga tips såhär på lördagseftermiddagen. Några undrade om kalasstrutarna. En väldigt lätt variant som gick på nolltid att göra. Papper från snyggpysslet där varje ark är 20x20 cm. Alldeles perfekt storlek. Lägg två hörn mot varann utan att vika pappret. Och fram med en alldeles vanlig häftapparat. Visst kan man limma men tusan det ska ju hålla också. Och snabbt går det. Så häfta ihop ena sidan. I med godiset och stäng med ett klistermärke. Plus namnet med en dymoremsa om man har turen att äga en. Tadaa, klart.

Och så ett bra tips på skattjakt. Vi har kört avancerade skattjakter under åren. Där vi funderat ut världbästa, urspännande ledtrådar. Där både mystiska telefonsamtal och allehanda experiment har ingått. I år hann vi inte det. Men vi hann en supersnabb som var minst lika uppskattad. En individuell variant. Varje barn fick  varsin egen "karta" med namn, en endaste klurig ledtråd till rummet där man skulle leta (tex i rummet med röd lampa i taket, med gula blommor på väggen...)plus det gamla hederliga fågel, fisk eller mittemellan. Gillades skarpt.

Och så var det ju fiskbensflätan. Liv har tjatat om en sådan ända sedan hon såg den i HM´s vårkatalog. Och ett antal gånger har vi varit på gång med den där flätan. Alltid på morgonen, alltid när fyra ungar och en mamma försöker komma i tid till skola och dagis. Det har aldrig blivit någon fläta. Jag har liksom inte orkat minnas hur man gör. Och som gammal frisör känns det onekligen som ett nederlag.

Så blev jag påmind om den där flätan igen när jag läste nya och så otroligt fina bloggen Kviddekvitt. Och självklart mindes jag när klockan inte var sju på morgonen. Men hur förklarar man frisyrer utan bilder... Dela håret i två delar (istället för tre som vanlig fläta) Plocka hela tiden tunna slingor från varannan del och lägg över till motsatta sidan. Ju tunnare hårslingor desto finare fläta. Jag känner själv att detta inte var världens bästa beskrivning. Det kanske går att googla på det?

Här gör vårsolen sitt bästa för att smälta bort all snö som har kommit. Det första Charlie sa när han vaknade i torsdags var "Är det julafton idag?". Men en kund i affären sa att i veckan blir femton plusgrader. Det är ju inte klokt så skönt. Ha en fortsätt skön helg!

for japan with love.

Imorgon lämnar en kvinna sina vikta papperstranor på Mokkasin. Hon är själv född i Japan. I tranorna finns ord om att hjälpa men också ord för att få oss att stanna upp och skänka en tanke till alla de som drabbats.

Jag låter min blogg vara tyst under fredagen för att skänka mina tankar till Japan.

MARCH 18TH: BLOGGERS DAY OF SILENCE.

tisdagstema om bokhyllor.

Känns som vårt hem är överöst med böcker och tidningar. De ligger lite varstans, mest i fönsterna. Fast vi har ju bokhyllor och de känns lite som ett uttjatat ämne här på bloggen. Våra kära Pilastrar har jag skrivit om. Bokväggen i vardagsrummet har skymtat här och där. Mest skymtat, för att jag tänker ibland att jag borde ta tag i den där. Städa upp. Ta bort det som inte hör dit. Snygga till högarna. Storleksordna. Färgkoordinera lite. En gång gjorde jag det. Med ungefär tjugo pocketböcker. Ni ser väl den röda och blå högen till vänster? Sen insåg jag att ett projekt som detta, inte var högst upp på priolistan. Så det ser ut som det gör. Fast jag tror röran gör den lite mer välkomnande. Man törs ta en bok liksom. Oavsett om man bor här eller inte. Platsen är pefekt, går inte att missa. Så man tar sig något att läsa och slår sig ner. Tidigare var här en dörr in till köket. Men nu finns skafferiet på andra sidan. Turligt att det blev såhär.

Och en liten mini-variant av bokhylla hos Charlie och Nomi. Egentligen står deras små sängar på varsin sida. Så man kanske kan kalla detta för deras lilla nattygsbord. Gå förresten till Fabriken idag och spana in fler bokhyllor. Om ni inte redan varit där vill säga.

Psst! Tack ni supersnälla ♥ för alla fina hälsningar. Väldigt glad blir jag ska ni veta. Och jag vill så gärna hinna svara på alla frågor och kika in hos er. Men tusan, jag har tidsbrist. Igen. Vi kör nämligen samma gamla vanliga visa härhemma. Som alltid när min man är bortrest. Barnen passar på att bli sjuka bara han nämner ordet flygplan. Så också denna vecka. Typiskt nog.

trend tablet.

Fotografi: Grégoire Philidhis

Himmel. Vilka bilder det fanns på den här sidan. Li Edelkoorts nya sida Trend Tablet.

Via: Lotta Agaton.

rag carpet.

Om ni minns så har den här soffan inte världens mest tjusiga dyna. Eller egentligen en väldigt ful. Och det enda rätta kändes som att klä in den i en pastellig trasmatta. En riktigt billig dessutom. Och de som ligger i den svarta korgen och ska bli golvkuddar var nästan gratis. Men med tanke på hur länge de har legat där i sin korg och bara sett lite fina ut, så kommer det kanske att ske nästa jul eller nåt. Om man har tur.

agaton + kasthall.

Styling: Lotta Agaton  Fotografi: Philip Karlberg

Grymma bilder för Kasthall. Kändes alldeles perfekta att börja veckan med. Speciellt idag, när jag egentligen har superfokus (I wish...) på annat. På siffror. Det är nästan komiskt vad bokföring kan göra mig oeffektiv, ofokuserad och alldeles handlingsförlamad. Som om jag hoppas på små underverk in i det sista. "Snälla, söta kvitton hoppa in i era pärmar nu."

japan ♥

Såhär efter kalasandets trygga värld sitter vi försjunkna i tidningarna. Vi tittarna på bilderna och försöker förstå vad som hänt. Vi försöker förklara och gör så gott vi kan. Fast det är svårt. Och världen känns plötsligt så väldigt stor när vi lugnar barnen med att det händer inte här hos oss. Men det har hänt någon annanstans och våra tankar är hos dem. Hjälp Japan via Röda Korset.

Bild: Greg Melander via La Maison d`Anna G.

rapport från gårdagens kalasfix.

Den här helgen kalasar vi för fulla muggar. Liv fyller 8 år idag. Det känns ju alldeles otroligt att vår lilla tjej har gått och blivit såhär stor. Igår kalasfixade vi inför kompisfesten klockan fem. Och vilken skön fest sen! Alldeles förträfflig faktiskt. Ett gäng 8-åringar på strålande humör = feelgood på världens högsta nivå. Vi skrattade och sjöng tills vi nästan inte hade några röster kvar. Vi tävlade i värsta A-Amigo-andan och tokdansade till Melodifestivals-hitar. Och lekte "Hela havet stormar" tills jag vann.

Idag kalasar vi vidare men härnäst väntar premiärtur i vårsolen på nya cykeln.

i min lilla, lilla värld.

Jag gillar papper. Så är det. Som förpackning, som pyssel, som leksak, som allt. Vackra papperssaker är något magiskt över. Som det lilla huset i kraftig kartong som kom till Mokkasin häromdagen. Ett litet hus i all sin enkelhet med några väggar, ett par golv och en massa flyttbara klistermärken. Precis lagom bo för ett liten lyckofigur eller någon annan av modell mini.

skön kalabalik.

Idag blir jag väldans nyfiken på Malins och Linas alldeles nya projekt Lite Kalabalik. Egen design, handplockade accessoarer och inredning från Istanbul. Tanken är att skapa Lite Kalabalik i den stilrena, skandinaviska stilen. Och det är en skön kalabalik vill jag lova, för jisses så fint!

Finns på Lite Kalabaliks egen shop, Stil Inredning & Design och på Plezuro, Rörstrandsgatan i Stockholm.

där satt den eller inte.

Vi velar hit och dit. Och kanske är det inte alldeles nödvändigt med en ny tapet. Det ska ju ändå upp tre tygklädda anslagstavlor på den gamla. Men så råkar det ju vara så nära till stans finaste affär där jag hänger allt som oftast. Och bästa H langade fram en rulle William Morris-tapet ur gömmorna. Och jo, man kanske skulle ändå.

Om ni har vägarna förbi Augustas Antik och Tapetserarverkstad (=finaste affären) så finns där just nu det vackraste skåp man kan tänka sig. Till salu alltså. Och fast det just nu inte har en plats hos oss så kan jag inte släppa det. Turkost och glasdörrar och absolut lovely.

Jag såg att några undrar vilka loppisar jag går till. Både i Katrineholm och Stockholm. Om man ska kunna fynda på riktigt så är det väl så enkelt att det är de ocreddiga loppisarna som gäller. När vi flyttade hit var det den typen av loppisar man i allmänhet skämtade om, till min stora förvåning.  Kommunens överskottslager, Pingstkyrkans loppis, Röda korset. På dessa ställen kan det finnas guldkorn för nästan inga pengar alls så för min del kan andra gärna skämta vidare ;-) I Stockholm har jag inga direkta tips. Det ändrar sig snabbt och nu var det ett tag sedan jag besökte någon där. Det enda tipset är att ta sig utanför innerstan.

Sen finns det ju antik-affärerna där man redan har nosat upp allt det fina. Där fyndar man inte lika lätt men å andra sidan vet man att man kan hitta de finaste sakerna. Och jämfört med storstan så kan man nog ändå uppleva priserna som låga. Hos H på Augusta Antik o Tapetserarverkstad, Drottninggatan 3 hittar man alltid något man vill ha. Hon har ett fantastikt urval och har liksom skippat allt det som inte passar in. Hon är dessutom tapetserare och gör underbar och personlig remake av gamla möbler. På Möbelmagasinet, Fabriksgatan 1 finns det massor av precis allt. Man har koll på vad saker "får" kosta men om man inte är ute efter det som är allra hetast för stunden kan man fynda. Och pruta kan man göra, jag gör det utan skam i kroppen. Och letar man glas så är det Von Rosens Antik o Kuriosa, Köpmangatan 16 som gäller. Här kan man hitta både stora uppsättningar och enstaka exemplar av sköna gamla klassiker.

Lite lokala tips alltså. Men man vet aldrig. Ena dagen kanske ni hamnar i krokarna.

tisdagstema om golv.

Tisdagen tema på Fabriken är golv. Jag älskar golv. Har man ett vackert golv kommer man långt liksom. Och det är ju lätt att säga när man bestämmer själv. Men hur trist är det inte i hyreslägenheten som har fula, fula mattor och tjuvkikar man därunder så ligger där breda furuplank eller en urtjusig parkett. Och inte kan hyresvärden tänka sig att ändra, nope. Då kan det hända att man lider lite.

Vi har snöat in på ett golv. Som vi gång på gång har återkommit till. Det började med att jag blev kär i några bilder från Ingegerd Råmans hem i Skåne. Det var precis i samma veva som vi köpte vår första lägenhet. Sånt golv skulle vi ha. Hur hade vi ingen aning om. Men K letade och letade efter tips. Och sen körde han och min far på känn. Och himmel, vad fint det blev. Så när vi flyttade in i vår lägenhet precis innan milleniumskiftet så hade vi inga möbler fast världens finaste golv. Och i nästa lägenhet fanns liksom inget annat val. Fast där var det svårare. Trasiga golv med bredspacklad betong på. I kombo med sänkta tak som skulle återställas var det en renovering från helvetet. Minns att K tappade 14 kilo på tre veckor...

Så fick vi då ett jättestort hus. Med plankgolv under mattor och klinkers och någon omöjlig brunbets från 20-talet, som blev som lim när man slipade. Och med tanke på helvetesgolvet med betong så kände vi att brunbetsgolvet helt enkelt fick bli vitmålat istället. Och faktiskt hela övervåningen och köket med. Men absolut inte alla golv. Absolut inte.

Här är den då. Golv-crushen. Råman House av Claesson Koivisto Rune, fotograferat av Patrik Enqguist.

Hur gör man då kanske någon undrar. Slipar och finslipar till förbannelse. Det är finslipningen som gör det. Superviktigt. Annars blir golvet kärvt och strävt att gå på. Vi har vänner som har anlitat dyra golvfirmor som missat detta och det förstör faktiskt hela känslan. Sen lutar man, vitoljar och polerar. Klart! Och så vitsåpa, lite då och då.

söndagsbilden.

Jag har ju sett många nämna Fantastic Frank på sista tiden. Men det var inte förren igår när jag såg bilderna på Johannas fina blogg Today you inspired me som jag verkligen fick för mig att kolla närmare på deras hemsida. Ett fastighetsmäkleri som säljer bostäder på teman och fantastiska foton. Bilder som är megasnygga och personliga.

"Det är när man ser till bostadens karaktär som man kan se vem som kommer bo i den härnäst. Därför, när karaktärsfulla hem förmedlas, är målet alltid att nå de få som älskar bostaden, hellre än att nå väldigt många som bara gillar den. Det är filosofin bakom vårt sätt att förmedla bostäder, och det är därför Fantastic Frank skapades."

Och som gammal enträgen bostadsletare i Stockholms innerstad känns det hela perfekt. För som man tröttnade på dessa likriktade homestylade hem. Samma vinklar, samma färger, samma blommor, samma frukter och samma möbler. Same, same. Söndag efter söndag. Trist så in i norden och framförallt fruktansvärt oinspirerande. Men det är såklart vi sprang ju runt ändå. Som galningar och letade efter det perfekta boendet. Så kanske behöver man inte vara nytänkande som mäklare, köparna kommer ändå. Men tusan vad mycket roligare det måste vara att jobba på det här sättet.

När vårt hus var till salu visades inte så sköna bilder på björnbärsbårder, duschdraperier med aprikosa liljor och snirkliga gardinstänger. Det hade ju varit lite mer rättvist för (själva huset alltså) ungefär såhär.

Söndagsbilder visas på Fabriken idag.

nästan som guld.

Jag vet inte om det var den här klänningen som gjorde att jag inte kunde hålla fingrarna borta från loppisens mässingshylla. Eller om det var den rådande mässingsfebern. Och anemoner igen. Det är något magiskt över dem. Jag tror banne mig att de  har passerat ranunklerna och pinoerna som favoritblomma. Och vet ni vad, den svarta kuvertväskan hade min farmor som ung. Det är magiskt om något. Att Svea Åkerström bar runt på den någon gång i slutet av 30-talet. På insidan står hennes namn präglat med snirkliga bokstäver. Vackert är det.

Jag önskar er en fin helg!

Liten uppdatering. Krukan har jag fått av min mamma och den var min mormors mors. Det är faktiskt en  Villeroy & Boch som onekligen känns väldigt gammal. Min mormor fyllde nyss nittioett så jag misstänker att den är det också.

kan det bli för billigt?

Idag på loppis. En farbror före mig i kön skulle köpa två kaffekoppar med fat.

- Det blir två kronor, sa kassörskan.

- Två kronor!??! utbrast farbrorn. Uj, uj så billigt, skrockade han. Nästan lite förläget. Uj, uj två kronor bara...

- Jaa, sa kassörskan och synade undersidan på kopparna. Ja, det står ju en krona på faten och inget här. Så ja, två kronor blir det. Så vände hon och vred på dem några varv till. Men det är klart man kanske skulle ta...

- Ta fyra kronor, lade jag mig i. Farbron sken upp och tog fram ytterligare två enkronor och lade på disken.

- Fyra kronor säger vi! Det känns bättre så.

Bilderna har inget med vare sig loppis eller billigheter att göra. Det är pappersark som damp ner på Mokkasin häromdagen. Stora (50x70) och därför perfekta som tavlor. Eller att klä in en ask eller två med.

Ett litet tillägg. Arken är i och för sig en billighet. Inte i enkronasklassen men ändå.

lyllo mig.

Jag har köpt en ny Dymo på Granit. Äntligen. Det var bara det. Och att jag gillar de här pappersarken.

lotta + pia = bloggexklusivt.

Lotta Agaton och Pia Ulin har gjort ett jobb tillsammans. Specifikt för Lottas blogg. Coolt nytänk tycker jag. Och snyggt. Megasnyggt såklart.

På bilden: Showtime  av Jaime Hayon för BD Barcelona. Säljs hos NK Inredning. "Loom"  av Benjamin Hubert produceras för Zero.

tisdagstema om klädförvaring.

Jag äger ingen tjusig walk in closet. Fast vi har en kattvind. Ni vet en sådan där lång och jättesmal garderob med snedtak. Värdelöst att förvara saker där men väldigt bra att bygga kojor i. Att göra sitt eget lilla bo där under alla kläderna och det mörka, trärena pärlsponttaket. Kuddar, täcken, ficklampor och en massa barn plus ett oorganiserat klädkaos. Där har ni vår klädkammare. Och ett skåp med glasdörrar. Som har sett bättre ordningssamma dagar.

Men ni får se min favorit-klädförvaring. Igen. Sara Szybers hängare Unicorn. Och det går faktiskt att få plats med tjugo galgar ungefär. Jag har testat.

På Fabriken finns säkerligen en del flotta klädförvaringslösningar idag.

söndagsbild och we ♥ minirodini.

Det är inte alltid vi är överens när det kommer till kläder. Jag och ungarna. Det kan gnällas och klagas till förbannelse. Men inte när det gäller minirodini. Vi gillar som tusan. Allihopa. Viggo har väntat på sin korvtröja ända sedan han först såg den för sådär ett halvår sen. Och deras nya jeanskollektion sen. Grymma brallor. Här på bilden har de Santiago Slim (heavy stone wash). Liv som har ratat jeans i flera år drog på sig ett par sådana igår. Först vrålade hon i högan sky att hon ville minsann inte ha några jeans. Sen blev det knäpptyst. Jag vill ha dom, mamma. Sen har hon bara tagit av sig dem när hon skulle sova.

Imorgon är deadline för AW11. Och som vanligt är jag ute i sista minuten. Så här väntar nattjobb och en snabb tur till Stockholm imorgon för att spana in kläderna på plats. Och ett är säkert, de har gjort det igen. Nästa kollektion är minst lika schysst.

Söndagsbilder på Fabriken.