11 september 2011

♥ new york.



För tio år sedan satt jag på tunnelbanan och K ringde. Jag hade precis passerat Hötorget. Han sa att ett flygplan hade kört in i World Trade Center. Precis sekunden efter tog batteriet i min telefon slut. Jag var på väg till en av mina vänner som bodde långt söder om stan. Jag satt där på tunnelbanan och tyckte det var märkligt att den gick som vanligt för mina tankar var kvar i Stockholm och alldeles i närheten av Hötorget. För det var vad jag trodde, en väldigt olycklig flygolycka vid WTC. Fast i Stockholm.

Det var först en timme senare, framför en tv-apparat jag förstod vad som hänt. Eller försökte förstå. Och det enda jag minns var att vi satt där, min kompis och jag, och stirrade på samma bilder gång på gång. Det var en av de otäckaste dagarna.

7 kommentarer:

  1. Ja det är fortfarande helt ofattbart, tänk att det finns människor som bestämmer sig för så onda handlingar.....sorg i mitt hjärta. Kram till dig för den vackra bilden♥

    SvaraRadera
  2. ja, jag minns. Jag var höggravid med mitt första och undrade precis vad det var för värld hon skulle komma till.

    SvaraRadera
  3. Hei, så fin blogg du har! Oppdaget deg via Emma, har publiser et bilde på min blogg med kredit, hilsen Linda

    SvaraRadera
  4. Ja, jag minns det som igår - ändrade min världsbild ordentligt. :-(

    SvaraRadera
  5. Åh, om jag minns. Jag jobbade själv inom finans då, och hela handlar-golvet reste sig upp och skrek. Vi rusade alla till tv:n och såg det andra planet flyga in. Åh. Så sorgligt. Så ofattbart. En så hemsk handling.
    Jag får rysningar fortfarande över vad folk är kapabla till att göra för sin tro.
    Jag tänker på det ofta och känner för alla som berördes av detta hemska.
    Peace, love & understanding!
    Ulrika xx

    SvaraRadera
  6. Usch ja, det var en hemsk dag!!!
    När vi besökte NY i höstas besökte vi platsen, där tornen stod. Det var en overklig känsla att se alla bilder på saknade personer, foton från förödelse m.m... Man blev minst sagt berörd...

    SvaraRadera
  7. Ja den dagen... helt overkligt och otäckt. Och allt som följde...
    KRAM

    SvaraRadera