15 september 2011

frågor och svar.


Och Annas fråga; Ditt värsta inredningsköp?

Vi gör inte särskilt ofta felköp. När det gäller möbler har vi en helt annan inställning än annars. Då velar vi fram och tillbaka i evigheter. När det gäller sånt som att byta stad och öppna affär går allt i en rasande fart. Men hellre tomt och glest än en massa möbler som man inte vill ha. Men nu till saken. Vi har gjort det. Ett megafelköp som heter duga.
Vi har liksom lite svårt för soffor. Nu var jag klen. Vi avskyr soffor. Inte för att det inte är härligt med en soffa utan för att det är så sablarns svårt att hitta drömsoffan till ett rimligt pris.. Fulmöbel liksom om den inte kostar 200 000. Och nu snackar jag inte finsittarsoffan, för sådana små tjusigheter kan man ju hitta ett gäng. Utan nu snackar vi här-hänger-vi-hela-familjen-plus-alla-kompisar-soffan.

Vi som alltid annars vrider och vänder på våra möbelköp har haft flera stycken och tröttnat och sålt eller gett bort. Aldrig någon perfekt, alltid en kompromiss. Fast ändå kan man ju tycka att det som sagt är lite härligt med en soffa. Så då har vi köpt ändå. Och så inbillar vi oss där i butiken att nuså, den här var ju fin. Och sen, väl hemma. Nä, det var den ju inte. Fast oftast står vi ut ett tag men inte en gång, den gången var det felköpet av felköp.



När vi flyttade till huset så tänkte vi att vi skulle köpa ordentliga soffor. Påriktigt soffor. Ingen liten nätt med stålunderrede och stenhårda kuddar. Nä, en redig soffa skulle det vara. En megamysig. Till och med två. Vi hade ju ändå plats. Och jag var bombsäker denna gång. Howardsoffor. Absolut, utan minsta tvekan. K tyckte inte riktigt det kändes som vi. Men joo. Tvärsäker. Så jag spanade in två på Room. och turligt nog (kan man tycka såhär i efterhand) så räckte inte budgeten så vi slog till på två vita Oxford Deluxe från Mio med extraöverdrag och allt på liksom. Ångestdyrt ändå, jo lite. Men vi skulle ju ändå ha dem. För alltid typ.

Och så kom de då. I två megapaket och redan där anande jag oråd. Vi släpade in dem och ställde dem mitt i rummet och jag höll på att svimma. Men gudars, vad var detta för vräkiga åbäken till soffor! Som om jag aldrig sett dem tidigare. Och vi flyttade om dem i alla möjliga varianter och ingenting såg klokt ut. Jag kan tillägga att vi har ett väldigt stort vardagsrum och ingenting känns stort där. Egentligen. Men herregud. Och det är ju inte direkt ångerrätt på soffor. Lätt ångest. Minst sagt. Och jag minns faktiskt att jag grinade i en halv dag och fick magknip varje gång jag gick förbi dem. Liksom hajade till och det kved till lite inombords. I-landsproblem. Men tusan så jag ångrade mig. Och kände mig rätt fånig. Inför alla som alltid hade skakat på huvudet när vi gjort våra soffbyten och hållt på. Nu kändes det mest som alla tyckte vi var helt galna. Man kan ju bara inte gå och ändra sig sådär.



Men för att göra en väldigt lång och utdragen historia jättekort så satte en person sönder den ena soffan. Och Mio tog tillbaka den. Men det var ingen lätt match kan jag tillägga och jag tänker inte gå närmre in på vad som hände. Den andra sålde vi superbilligt på blocket och familjen som köpte den blev jätteglad och tyckte den såg alldeles som ny ut. Tre veckor gammal typ. Och upp åkte den gamla luggslitna beiga soffan från källaren. och jag fick toksy överdrag för den skulle inte vara beige nuförtiden.
Och därmed inget ont sagt om Howard-soffor i allmänhet. Det var liksom bara inte vår grej. Tydligen.

Satt och funderade precis om jag gjort några andra felköp här i livet. Stora alltså. Så kom jag ju ihåg. Vad sägs om vigselringen? Inte heller direkt öppet köp... Fast nämen nej, det var ju inte så att jag gick och ångrade mig om allt det andra. Det var och är finast såklart. Det var bara den där lilla ringen som ställde till det. Typiskt.

12 kommentarer:

  1. Oh, I love black and white! It´s awesome! Best wishes

    SvaraRadera
  2. Haha, ja men vad gör man? Vårt felköp var den matchande fåtöljen till soffan som jag ändå var nöjd med - men fåtöljen..? Varför köpte vi den; stor, fyrkantig, triiiiiiist.

    Gillar inte och skulle gärna slänga ut, men än så länge bromsar maken. Inte för att han tycker den är jättesnygg men för att man banne mig "borde" ha den ett visst antal år innan den får slängas ut och för att våra föräldrar hummat nog många gånger om att vi minsann är inne på soffa nr 3. De har ju samma de alltid haft, jorå. Så då får maken dåligt samvete och känner sig materialistisk. :-D

    Vi får se hur länge jag kan ta hänsyn till det. ;-)

    SvaraRadera
  3. ;D skönt att höra att fler gör stora misstag;) Det är ju så sablans svårt ibland, för man får ju oftast inte ta hem och prova för att sen lämna tillbaka.....Kram Johanna

    SvaraRadera
  4. Ja usch.. det är ju skitsvårt. Och hur ska man veta när man står där i butiken? Det är ju i stort sett helt omöjligt. Och så blir det liksom som du säger ännu svårare med att hitta en som inte kostar massor. Vi är inne på soffa nummer 2, båda från Ikea och båda lika dåliga. Sjunker ner på mitten och kuddarna glider undan.. Klädseln som går sönder och så vidare. Jag vette tusan vart man ska börja leta ens. Det blir iaf inte vit soffa igen.

    SvaraRadera
  5. Onekligen ett I-landsproblem men åååh vad jag känner igen mig även i detta! :-) Vi har också gjort våra felköp (även i vårt fall bland annat av en soffa, dyr var den också...) och gud vilken ångest man kan få. Speciellt om det är något dyrt och speciellt eftersom jag ju inte gillar slit-och-släng eller att byta ut saker som man inte haft tills de gjort sitt och går sönder. typ. och då får man dåligt samvete och känner sig som en dålig människa. ovanpå pengaångesten. Nuförtiden köper vi mest billiga möbler, helst second hand. då känns det ok att ångra sig utan att få ångest :)

    SvaraRadera
  6. Haha herregud vilken historia (den va lång men jag läste faktiskt hela!). Än så länge bor vi för litet för att kunna ha soffa men den dagen det är dags att inhandla en ser jag faktiskt fram emot med både glädje och en uns av nervositet. För precis som du säger finns det en uppsjö modeller, färger, storlekar och gud vet vad. Kommer bli ett fruktansvärt svårt beslut, särskilt när man helst ska enas om en också.. :)

    Vad är det förresten för liten kruka med pennor du har, väldigt fin?!

    /Johanna

    SvaraRadera
  7. Åh vad jag känner igen mig i det där med soffor och felköp. För min del har det länge handlat om rädslan att göra ett sådant felköp. Ack så svårt det är att hitta den rätta (som om det bara finns en). Jag har nog provsuttit tusentals. Ett tag var jag inne på Howard. Så snygga hos andra men passar inte hos alla. Häromveckan kom så soffan som jag slutligen bestämde mig för och än så länge är jag väldigt nöjd med den. Vore kul om du visade soffan med dess överdrag. :)

    SvaraRadera
  8. Kul att läsa. Funderar över om jag gjort något liknande och tror att vi faktiskt fick samma känsla när vi bytte soffor sist. Hade haft mina föräldrars coola röda skinnsoffor från 60-talet, men efterdom de var så trasiga så behövde vi byta. Och så köpte vi från Ikea och de kändes helt gigantiska i vårt vardagsrum och helt fel...till en början. Men nu passar det bra. Det var bara det att det blev för stor kontrast när de var nya.

    SvaraRadera
  9. Haha, känner igen mig!!
    Men vad är det för rombkruka som står där?
    Varifrån?!!

    SvaraRadera
  10. Soffor är ju så svårt! Är det snygga så är det inte sköna och är de sköna, ja då är de oftast inte så snygga. Att det ska vara så svårt?

    kram D

    SvaraRadera
  11. Sjukt kul läsning - särskilt från en som först påstår sig att aldrig göra några felköp. ;-)

    Trevlig helg!!

    SvaraRadera
  12. I släkten har de Ihreborns Boss (tror jag att det är) och den har stått sig genom ur och skur i många år. Är lite sugen på den om jag skulle köpa mitt livs första "stora" soffa men nu såg jag att den ändrats till Fenix.

    http://www.ihreborn.se/Templates/ProductPage.aspx?pageId=19

    Ett tips, om du inte har haft den såklart, och trevlig helg!

    SvaraRadera